Advokat Fredrika Hörlin och sommarnotarie Johannes Wiedel skriver idag om en ny dom från HD i vilken innebörden av begreppet ”penninglån” i aktiebolagslagen (ABL) klargörs. En värdeöverföring till en ägare ansågs inte utgöra ett förbjudet penninglån, utan förskott på vinstutdelning. Detta trots att utbetalningen bokfördes som en fordran på aktieägaren och inget beslut om utdelning hade fattats.

Majoritetsägaren, tillika styrelseledamoten, åtalades för brottmot låneförbudet i ABL. Bestämmelsen kriminaliserar lämnandet av penninglån från aktiebolag till dess ägare. Bakgrunden i domen var att ägaren i mars 2016 erhöll en utbetalning på 1,1 miljon kronor från sitt eget bolag. Mannen hävdade att utbetalningen inte var ett penninglån, utan snarare ett förskott på vinstutdelning. Som stöd för detta kunde han visa ett mejl till bolagets ekonomichef, i vilket han begärde att få ”extra utdelning”. Utbetalningen bokfördes emellertid som en fordran på mannen och något formellt beslut om utdelning fattades aldrig av stämman i samband med att utbetalningen skedde. Den centrala frågan HD hade att ta ställning till var om värdeöverföringen var att se som ett penninglån eller inte.

Förbudet mot s.k. närståendelån är av borgenärsskyddande karaktär. Lagstiftaren ansåg vid införandet av bestämmelsen att det finns risk för att det vid den typen av lån inte görs en korrekt värdering av låntagarens kreditvärdighet. För att ett handlande ska falla inom det straffrättsligt sanktionerbara utrymmet enligt ABL måste det dock röra sig om vad man enligt allmänt juridiskt språkbruk menar med försträckning av betalningsmedel. HD framhåller i domskälen att den grundlagsstadgade legalitetsprincipen, och det tillhörande analogiförbudet inom brottmål, innebär att begreppet ”penninglån” i sammanhanget bör tolkas restriktivt.

Tre centrala rekvisit för vad som utgör ett penninglån i aktiebolagslagens mening kan utläsas ur domen. För det första måste transaktionen grunda sig på ett uttryckligt eller konkludent avtal. För det andra måste transaktionen innebära ett tillhandahållande av betalningsmedel. För det tredje måste det vara förutsatt att låntagaren ska betala tillbaka beloppet eller kvitta det mot framtida fordringar mot bolaget.

Vid bedömningen om ovan nämnda kriterier är uppfyllda i det enskilda fallet måste flertalet faktorer beaktas. Omständigheterna kring transaktionen, villkoren för transaktionen och hur den bokförs spelar roll, men även parternas avsikt och transaktionens rubricering. HD lägger även stor vikt vid att det bokföringsmässigt fanns fria vinstmedelför en utdelning motsvarade det belopp som den åtalade mannen erhöll. Det fanns därmed anledning att tro att bolagsstämman hade beslutat om vinstutdelning med motsvarande belopp för det fall en korrekt stämma hade hållits innan utbetalningen skedde. Inte minst, mot bakgrund av att den åtalade mannen skulle haft egen majoritet för beslutet som 95 % -ig ägare.

Sammantaget betonar HD att det i målet inte finns något som talar för att mannen hade någon avsikt att betala tillbaka beloppet. Att avgöra avsikten med transaktionen är alltså centralt.

I distinktionen mellan penninglån och förskott på utdelning framhåller HD att låneförbudet inte är tänkt att tillämpas på normalt förskott på lön och att det inte finns anledning att göra någon principiell skillnad mellan förskott på lön och förskott på utdelning. En förutsättning för ett sådant synsätt är dock att finns fria vinstmedel och att stämman kan förväntas fatta beslut om utdelning. Den relevanta tidpunkten för bedömningen om omständigheterna är uppfyllda är när förskottet faktiskt betalas ut. Finns då omständigheter som istället talar emot att vinstutdelning kan ske eller det saknas tillräckligt beslutsunderlag, ligger det nära till hands att istället se transaktionen som ett penninglån i ABL:s mening.

Det ska framhållas att domen i och för sig inte innebär att en sådan värdeöverföring mellan aktiebolag och en ägare är tillåten enligt ABL. Frågan HD hade att ta ställning till var huruvida transaktionen utgjorde ett penninglån i aktiebolagslagens mening. Även om inga straffrättsliga sanktioner blir aktuella i detta fall kan mycket väl civilrättsliga sanktioner i form av återbetalningsskyldighet och skadestånd aktualiseras i det att det ändå var en otillåten värdeöverföring enligt ABL genom att formalia om beslut för utdelning åsidosatts.

Domen: B 1997-20, meddelad 3 juni 2021.