👉 Länk till analys – Byggkoll från Svensk Byggtjänst ›

Intresset för samarbetsformen alliansmodellen ökar. Men hur fungerar alliansmodellen och vilka är för- och nackdelarna? Advokat Stefan Olsson, Wåhlin Advokater, analyserar modellen.

Bygg- och anläggningsbranschen är traditionellt konservativ med tydliga uppdelningar mellan beställare och entreprenör. Under de senaste decennierna har dock nya samarbetsformer vuxit fram, såsom partnering och alliansmodellen.

Alliansmodellen är i grunden ett kontraktsformat där beställaren, entreprenören och de viktigaste konsulterna kliver in i samma avtal och bildar en gemensam projektorganisation.

I praktiken blir projektet ett gemensamt företag som drivs mot ett gemensamt mål; tid, kvalitet och ekonomi för helheten i stället för uppdelning i ”mitt” och ”ditt”. Modellen uppstod när man sökte ett sätt att hantera stora, riskfyllda infrastrukturprojekt där traditionella kontrakt ledde till tvister och kostnadsöverdrag. Sedan dess har modellen börjat sprida sig till europeiska marknader, inklusive Sverige.

Skillnaden mot partnering

Jämförelse med partnering kommer naturligt men skillnaden är tydlig. Partnering läggs vanligen ovanpå AB 04 eller ABT 06 och behåller den underliggande regleringen och ansvarsfördelningen. Alliansmodellen bygger en helt egen rättsstruktur. Där partnering ger beställaren sista ordet vid oenighet kräver alliansmodellen verklig gemensam styrning genom konsensus.

Det ställer mycket höga krav på kultur och transparens. Parterna måste skriva ett skräddarsytt avtal som ersätter de flesta standardbestämmelserna i AB-systemet. Ansvar och regleringar definieras från grunden. Belöningen är snabbare beslut, minskade gränsdragningstvister och större utrymme för innovation – om parterna klarar att hålla disciplinen och upprätthålla ömsesidig tillit.

BKK menar att problemet inte är de vanliga standardavtalen utan kulturellt snarare än avtalsmässigt. Och att AB-villkoren ger fullt utrymme för samverkan i olika former, såsom partnering, om man använder dem rätt. Skillnaden är att alliansmodellen går hela vägen och kollektiviserar både risk och ekonomi.

För- och nackdelar

När alliansmodellen fungerar väl vittnar aktörerna om kortare ledtider, färre ÄTA-strider och bättre totalekonomi i komplexa projekt. Misslyckandena synes bero på otydlig styrning, bristande kostnadskontroll och kulturkrockar mellan organisationer som är vana att bevaka sina egna marginaler. Kritiker pekar också på att utan AB 04 eller ABT 06 som referens riskerar beställaren att stå utan väl etablerade regler för exempelvis felansvarstid, vite och prövningsordning.

Offentliga beställare måste ställa sig frågan hur man förenar alliansens ”gemensamma budget” med LOU:s krav på likabehandling och konkurrens. Det kan bli svårare att värdera anbud när målkostnaderna är vaga och rörliga ersättningsmodeller används. Det kräver i sin tur avancerade utvärderingskriterier och tydlig dokumentation av hur incitamenten ska fungera.

Ur ett entreprenadrättsligt perspektiv är huvudutmaningen att den vanliga ansvarskedjan suddas ut. Alliansen måste därför ha kristallklara bestämmelser om hur fel, förseningar och kostnadsavvikelser hanteras internt och gentemot tredje man. Vidare krävs en robust och snabb modell för tvistelösning som kan aktiveras utan att sänka hela samarbetet.

Sammanfattningsvis erbjuder alliansmodellen betydande fördelar för bygg- och anläggningsprojekt med hög komplexitet och tidspress, men den ställer höga krav på kontraktshantverk, styrningsdisciplin och en kultur av transparens.

Väl utformad kan modellen minska konflikterna och stärka innovationsförmågan; illa hanterad kan den i stället skapa juridiska gråzoner där varken AB-systemets förutsebarhet eller alliansens tänkta effektivitet realiseras.